Jag har varit på ett föräldramöte på mina barns dagis. De ville informera lite om verksamheten och ge föräldrarna en chans att träffa varandra.
Jag är glad eftersom jag dels fick chansen att faktiskt förstå hur mycket de gör och hur viktigt det är och dels även sa det till dem.
De lägger ju trots allt grunden för mina barns fortsatta lärande och det är viktiga saker. Det är som att bygga ett litet kunskapshus mina vänner och utan en bra grund så står huset inte stadigt.
De är värda mycket mer pengar än vad de får idag. De lägger ju dessutom grunden för de människor som ingår i det samhälle som du och jag ingår i. Tyvärr tror jag inte att man kan höja statusen på yrket genom att få folk att kalla fröknarna för pedagoger och dagis för förskola.
Money talks mina vänner. Vi lever (tyvärr) i sen sån värld men det är även upp till oss alla att förändra det.
Själv har jag inte förstått hur viktigt det är med bra pedagoger/fröknar och hur viktigt dagis är. Det gör jag nu, en bra bit in på den första terminen på lärarprogrammet. Tänk att det ska ta en tur till högskolan för vissa. Men om det nu tar en tur till högskolan för mig, vad kan det då ta för andra?
Läs även andra bloggares åsikter om dagis, den svenska skolan, lärare,
torsdag 30 oktober 2008
söndag 26 oktober 2008
Tentaångest 4
Nu är exan inlämnad och bara väntan återstår. Men det är skönt för nu är det out of my hands.
En sak som jag har funderat lite på mellan varven är det är med människors fixering vid tillväxt. Allting ska alltid bli bättre, större eller högre. Vadan detta? Det är ju helt sjukt egentligen att företag hela tiden förväntar sig en ekonomisk tillväxt. Att om man går lika eller lite back så är det jättehemskt. Ingenting är statiskt utan allt måste förändras och det kan inte bli bättre hela tiden. Hur skulle det se ut då? Alla skulle glida omkring med colgate flin och gymma hela tiden. Låter inte roligt alls. Skämt åsido. Tillväxt hela tiden låter inte som en naturlig sak. Det måste finnas en balans i allt.
Samma med skolans resultat. Det är orimligt att tro att just den svenska skolan hela tiden ska prestera bättre och bättre men att inget annat land gör något för att höja just sina egna resultat.
Att det går sämre och sämre för Sverige rent resultatmässigt tjatas det om hela tiden. Allt baseras naturligtvis på statistik men det är bara siffror. Siffror man dessutom kan tolka. Alltså ingen exakt vetenskap om den inte ställs mot en massa andra saker. Det börjar att bli trist att läsa morgontidningarna nu. (För närvarande har jag 2 =)
Läs även andra bloggares åsikter om den svenska skolan, skolan,
En sak som jag har funderat lite på mellan varven är det är med människors fixering vid tillväxt. Allting ska alltid bli bättre, större eller högre. Vadan detta? Det är ju helt sjukt egentligen att företag hela tiden förväntar sig en ekonomisk tillväxt. Att om man går lika eller lite back så är det jättehemskt. Ingenting är statiskt utan allt måste förändras och det kan inte bli bättre hela tiden. Hur skulle det se ut då? Alla skulle glida omkring med colgate flin och gymma hela tiden. Låter inte roligt alls. Skämt åsido. Tillväxt hela tiden låter inte som en naturlig sak. Det måste finnas en balans i allt.
Samma med skolans resultat. Det är orimligt att tro att just den svenska skolan hela tiden ska prestera bättre och bättre men att inget annat land gör något för att höja just sina egna resultat.
Att det går sämre och sämre för Sverige rent resultatmässigt tjatas det om hela tiden. Allt baseras naturligtvis på statistik men det är bara siffror. Siffror man dessutom kan tolka. Alltså ingen exakt vetenskap om den inte ställs mot en massa andra saker. Det börjar att bli trist att läsa morgontidningarna nu. (För närvarande har jag 2 =)
Läs även andra bloggares åsikter om den svenska skolan, skolan,
tisdag 21 oktober 2008
Dåligt samvete.
Jag får så otroligt dåligt samvete. Ju mer pedagpogiska teorier jag läser ju mer inser jag hur pass viktigt vissa saker är. Språket till exempel är jätteviktigt och det får man ju bland annat av att läsa böcker med sina barn. Jag läser nästan aldrig några böcker med mina barn. Tänk om de blir illiterata stackare? Själv växte jag upp med en 14' tv och en miljon böcker. Eller i alla fall ett par hundra böcker. Läsningen har hjälpt mig så oerhört mycket i livet. Jaja imorgon är en ny dag och jag är inte mer än människa jag heller. Det är ju aldrig för sent att börja läsa liksom.
söndag 19 oktober 2008
Tentaångest 3
Jag sitter här och skriver om allt som jag skrev igår eftersom min dator beslöt sig för att gömma det. (Ja jag vet att en dator bara gör det man säger åt den men det är enklare att skylla på den än att själv behöva ta på sig skulden) Det är ingen fara egenligen eftersom jag vet vad jag skulle skriva och hur. Förmodligen blev det till och med bättre. Jag känner en viss press på mig eftersom min basgrupp gemensamt har beslutat att vi ska ha en amatör ventilering i grupp. Allt för att vi ska lära oss av det hela mer. Vi har ju redan haft en ventilering men då var alla långt ifrån klara. Förhoppningsvis lär vi oss mer nu och får mer synpunkter än vad vi fick då.
Vi får lätt någon slags anti-hybris när läraren är med och betygssätter det som vi ska göra. Men å andra sidan kommer den här ventileringen att bli bättre just eftersom vårat syfte med den inte är att få godkänt på att opponera utan för att vi gemensamt har bestämt oss för att hjälpa varandra.
Vi får lätt någon slags anti-hybris när läraren är med och betygssätter det som vi ska göra. Men å andra sidan kommer den här ventileringen att bli bättre just eftersom vårat syfte med den inte är att få godkänt på att opponera utan för att vi gemensamt har bestämt oss för att hjälpa varandra.
lördag 18 oktober 2008
Tentaångest 2
Nu sitter jag här med bara en vecka på mig. Inga lektioner under tiden så det är rätt mycket tid. Tyvärr hinner jag tvivla på mig själv flera gånger om. Inte för att ett U skulle vara förödande men det skulle vara jobbigt att inte bli klar. - Det går ju helt stick i stäv med att lära för framtiden. Allt jag upplever just nu är stress. Jag måste bli klar med min hemtenta för att slippa ha den hängandes. Det spelar mindre roll vad jag lär mig och större roll att jag inte halkar efter så att resterande kurser blir lidande så att mitt studieresultat blir så kasst att jag inte kan få låna pengar från CSN resterande tid.
Det går ju stick i stäv mot vad skolan ska göra. Det här med att kräva resultat är med andra ord ganska dumt om man verkligen vill vara säker på att folk lär sig saker. Å andra sidan så förstår jag att det behövs ngn slags kontroll för att folk inte bara ska gå och dröna.
Undrar om det inte finns ett bättre sätt att lösa det hela på?
Det går ju stick i stäv mot vad skolan ska göra. Det här med att kräva resultat är med andra ord ganska dumt om man verkligen vill vara säker på att folk lär sig saker. Å andra sidan så förstår jag att det behövs ngn slags kontroll för att folk inte bara ska gå och dröna.
Undrar om det inte finns ett bättre sätt att lösa det hela på?
onsdag 15 oktober 2008
Auktoritet/Auktoritär
Vi har diskuterat skillnaden mellan orden auktoritet och auktoritär många gånger i klassrummet.
Auktoritet bör man ha som lärare medans auktoritär är dåligt att vara som lärare. Det främjar inte lärandet helt enkelt.
Vi har fått se ett tydligt exempel på varför den här veckan när vår annars så fina huvudlärare låter sin ilska gå ut över vår lilla basgrupp. Tydligen hade basgruppen innan varit dåligt förberedda vid en opposition och detta valde våran trevliga lärare att ta ut över oss.
Uppenbarligen blev jag så chockad eftersom jag till och med idag försökte bortförklara hans beteende när jag pratade med en klasskamrat. Upplevelsen var obehaglig och stämde dåligt överens med den bild som han annars har förmedlat.
Relationen mellan oss som elever och honom som lärare har fått sig en ordentlig törn eftersom han på något sätt gick över gränsen för vad som kändes okej. Nu kommer vi förmodligen inte alls lika lätt ta till oss hans ord eftersom vi ständigt kommer att undra när nästa gång sker.
Helt plötsligt ser jag en massa samband. Varför ens eget beteende mot andra är så viktigt. För det är ju verkligen det. Viktigt alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan
Auktoritet bör man ha som lärare medans auktoritär är dåligt att vara som lärare. Det främjar inte lärandet helt enkelt.
Vi har fått se ett tydligt exempel på varför den här veckan när vår annars så fina huvudlärare låter sin ilska gå ut över vår lilla basgrupp. Tydligen hade basgruppen innan varit dåligt förberedda vid en opposition och detta valde våran trevliga lärare att ta ut över oss.
Uppenbarligen blev jag så chockad eftersom jag till och med idag försökte bortförklara hans beteende när jag pratade med en klasskamrat. Upplevelsen var obehaglig och stämde dåligt överens med den bild som han annars har förmedlat.
Relationen mellan oss som elever och honom som lärare har fått sig en ordentlig törn eftersom han på något sätt gick över gränsen för vad som kändes okej. Nu kommer vi förmodligen inte alls lika lätt ta till oss hans ord eftersom vi ständigt kommer att undra när nästa gång sker.
Helt plötsligt ser jag en massa samband. Varför ens eget beteende mot andra är så viktigt. För det är ju verkligen det. Viktigt alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan
Den mångtydiga skolan.
I tentan jag håller på och skriver så har finns antologin "Den mångtydiga skolan" på listan över referenslitteratur. Den är så otroligt bra. Så många kloka inslag och den ger upphov till en massa tankar som jag behöver för att ta mig framåt.
Bland annat så tar ett kapitel upp det här med nynazism i skolan. Hur ska man som lärare bemöta sånt? Att visa minoritetsgrupper respekt och bemöta dem på ett bra sätt verkar självklart för alla tills man kommer till just människor med grader av främlingsfientliga åsikter. Den viktigaste frågan borde handla om hur läraren ska kunna främja elevens bästa. Då kan man ju inte rikigt bara klampa in och deklarera att all främlingsfientlighet är av ondo eftersom det snarare leder till en ökad alienering än något annat.
Vad ligger egentligen i en främlingsfientlig elevs bästa? Det är en så otroligt bra fråga egentligen. Jag är uppfostrad till att alltid se främlingsfientlighet som något negativt och min första tanke är att vilja diskutera ämnet med eleven. Det förmodade resultatet skulle nog inte vara det jag egentligen vill åstadkomma dock. Förmodligen skulle jag bara skrämma eleven ifråga och göra denne ännu mindre benägen att överväga sin ståndpunkt.
Det här med främlingsfientlighet är ju riktigt svårt eftersom det samtidigt är både anti-demokratiskt och en fri tanke. Tankefriheten är ju något att värna om. Samtidigt har jag har svårt att se det som hälsosam tanke, att vara främlingsfientlig. Både för "främlingarna"och för ens egen del. Utan "främlingar" som ger oss nya tankar skulle vi aldrig ta oss framåt. Olikhet och mångfald är bra just av den anledningen eftersom det annars kanske skulle vara svårt att utvecklas. I en homogen grupp så händer det inte mycket nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tro att det hela handlar om rädsla för förändringar. Vissa människor ser förändringar som något dåligt och andra ser det som något bra. Själv är jag rädd för förändringar men min handledare diskuterade just det ämnet med mig och hennes argument var vettiga. Staticitet är inget naturligt tillstånd. Allting förändras. Man får helt enkelt försöka att acceptera det.
Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, nynazism, skolan, tenta, värdegrund
Bland annat så tar ett kapitel upp det här med nynazism i skolan. Hur ska man som lärare bemöta sånt? Att visa minoritetsgrupper respekt och bemöta dem på ett bra sätt verkar självklart för alla tills man kommer till just människor med grader av främlingsfientliga åsikter. Den viktigaste frågan borde handla om hur läraren ska kunna främja elevens bästa. Då kan man ju inte rikigt bara klampa in och deklarera att all främlingsfientlighet är av ondo eftersom det snarare leder till en ökad alienering än något annat.
Vad ligger egentligen i en främlingsfientlig elevs bästa? Det är en så otroligt bra fråga egentligen. Jag är uppfostrad till att alltid se främlingsfientlighet som något negativt och min första tanke är att vilja diskutera ämnet med eleven. Det förmodade resultatet skulle nog inte vara det jag egentligen vill åstadkomma dock. Förmodligen skulle jag bara skrämma eleven ifråga och göra denne ännu mindre benägen att överväga sin ståndpunkt.
Det här med främlingsfientlighet är ju riktigt svårt eftersom det samtidigt är både anti-demokratiskt och en fri tanke. Tankefriheten är ju något att värna om. Samtidigt har jag har svårt att se det som hälsosam tanke, att vara främlingsfientlig. Både för "främlingarna"och för ens egen del. Utan "främlingar" som ger oss nya tankar skulle vi aldrig ta oss framåt. Olikhet och mångfald är bra just av den anledningen eftersom det annars kanske skulle vara svårt att utvecklas. I en homogen grupp så händer det inte mycket nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tro att det hela handlar om rädsla för förändringar. Vissa människor ser förändringar som något dåligt och andra ser det som något bra. Själv är jag rädd för förändringar men min handledare diskuterade just det ämnet med mig och hennes argument var vettiga. Staticitet är inget naturligt tillstånd. Allting förändras. Man får helt enkelt försöka att acceptera det.
Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, nynazism, skolan, tenta, värdegrund
lördag 11 oktober 2008
Tentaångest
Det är så konstigt. Trots att jag precis har fått tillbaka den första tentan med betyg: godkänt och trots att jag vet att jag inte skriver alltför taskigt och att min analyserande förmåga ofta får väldigt bra kommentarer så blir jag lika orolig varje gång. Jag har hela 2 veckor på mig innan nästa ska in och jag är redan halvvägs men likväl så är jag jätteorolig samtidigt som jag skjuter upp skrivandet hela tiden.
Men det kanske är bar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hantera mina framtida elever som blir likadana när det gäller prov och uppsatser. Man måste inte prestera perfekt varje gång och jag tror att en lärare kan påverka mycket för hur en elev känner angående prov och uppsatser. Speciellt alla vi som inte kan låta bli att oroa oss.
Dagens ungdom (eller alla egentligen) är ju tillräckligt stressade av att bara leva som det är idag utan att man ska behöva oroa sig i onödan.
*Fetmarkering av text för att jag ska förstå att jag är dum i huvudet som oroar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om lärare, lärdomar, skolan, tenta, prov, uppsats
Men det kanske är bar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hantera mina framtida elever som blir likadana när det gäller prov och uppsatser. Man måste inte prestera perfekt varje gång och jag tror att en lärare kan påverka mycket för hur en elev känner angående prov och uppsatser. Speciellt alla vi som inte kan låta bli att oroa oss.
Dagens ungdom (eller alla egentligen) är ju tillräckligt stressade av att bara leva som det är idag utan att man ska behöva oroa sig i onödan.
*Fetmarkering av text för att jag ska förstå att jag är dum i huvudet som oroar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om lärare, lärdomar, skolan, tenta, prov, uppsats
onsdag 8 oktober 2008
VFU-genomgång
Efter att ha haft en veckas praktik så skulle allas erfarenheter delas. Då fick vi några gemensamma funderingar som får mig att undra hur vissa människor är funtade men även hur skolan kan få så otroligt dåliga resultat vissa gånger.
Ett flertal av mina klasskamrater har stött på lärare som med allvar har tyckt att man inte får le eller vara trevlig de 2 första månaderna. "Man ska vara hård och visa dem vart skåpet ska stå" och sen ska man då kunna slappna av på det hela. Det låter helt i mina ögon och som ett väldigt auktoritärt beteende. Det brukar aldrig vara bra och lär inte individerna att ta sitt samhällsansvar i slutänden. Jag hoppas verkligen att mina barn ska få ha lärare som kan le och skapa bra relationer till mina barn och ser dem som individer. Jag ska dessutom ta med det själv i mitt lärande.
Nu har jag dessutom lämnat in den del som ska examineras för min praktik och jag är så nervös. Både jag och min handledare har skrivit väldigt kort. Tänk om det blir några frågetecken?
Nej det borde nog gå bra.
Ett flertal av mina klasskamrater har stött på lärare som med allvar har tyckt att man inte får le eller vara trevlig de 2 första månaderna. "Man ska vara hård och visa dem vart skåpet ska stå" och sen ska man då kunna slappna av på det hela. Det låter helt i mina ögon och som ett väldigt auktoritärt beteende. Det brukar aldrig vara bra och lär inte individerna att ta sitt samhällsansvar i slutänden. Jag hoppas verkligen att mina barn ska få ha lärare som kan le och skapa bra relationer till mina barn och ser dem som individer. Jag ska dessutom ta med det själv i mitt lärande.
Nu har jag dessutom lämnat in den del som ska examineras för min praktik och jag är så nervös. Både jag och min handledare har skrivit väldigt kort. Tänk om det blir några frågetecken?
Nej det borde nog gå bra.
måndag 6 oktober 2008
Tankar om mobbning
Sitter och läser i texten "Skolan - en arena för mobbning" från Skolverket. Funderar återigen på varför det ska vara så svårt. Barn är inte onda från början. Barn gör som vuxna runtomkring gör.
Alltså måste man gå till källan för beteendet.
Sen funderar jag över mig själv - hur ofta beter jag mig dåligt mot andra människor? Vad kommer jag att lära mina egna barn och vad vill jag att de ska lära sig?
Som lärare kan man tjata sig blå i ansiktet om alla människors lika värde men det spelar ingen roll om man i slutändan inte kan sitta och äta sin medhavda lunchlåda tillsammans med städaren och vaktmästaren. Den konstiga grupperingsviljan vi människor har är så otroligt destruktiv om vi alla ska leva så tätt ihop. Man kan inte bara prata om jämlikhet och demokratiska värderingar. Man måste verkligen visa hur det ska fungera också. Där tror jag att jag personligen kommer få kämpa med och mot mina egna invanda mönster. Kommer jag att ge killar mer uppmärksamhet än flickor? Kommer tysta personer få mindre uppmärksamhet än de som pratar mycket? Vilka omedvetna värderingar kommer jag att göra och hur kommer det att påverka mina barn och även mina framtida elever?
Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, skolan, värdegrund
Alltså måste man gå till källan för beteendet.
Sen funderar jag över mig själv - hur ofta beter jag mig dåligt mot andra människor? Vad kommer jag att lära mina egna barn och vad vill jag att de ska lära sig?
Som lärare kan man tjata sig blå i ansiktet om alla människors lika värde men det spelar ingen roll om man i slutändan inte kan sitta och äta sin medhavda lunchlåda tillsammans med städaren och vaktmästaren. Den konstiga grupperingsviljan vi människor har är så otroligt destruktiv om vi alla ska leva så tätt ihop. Man kan inte bara prata om jämlikhet och demokratiska värderingar. Man måste verkligen visa hur det ska fungera också. Där tror jag att jag personligen kommer få kämpa med och mot mina egna invanda mönster. Kommer jag att ge killar mer uppmärksamhet än flickor? Kommer tysta personer få mindre uppmärksamhet än de som pratar mycket? Vilka omedvetna värderingar kommer jag att göra och hur kommer det att påverka mina barn och även mina framtida elever?
Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, skolan, värdegrund
Avsked
Älskade kopp kaffe!
Imorse när jag njöt av ditt sällskap höll jag på att sätta dig i halsen när jag i en morgontidning läste att du kräver hela 140 liter vatten för att skapas.
Det är alldeles för mycket och för orimligt. Inte för att jag inte njuter av ditt sällskap för det gör jag oerhört. Du är det som får igång mig på morgnarna. Men du är inte värd 140liter vatten per kopp.
Härmed måste jag göra slut på vårt förhållande och det grämer mig lite. Jag tror att vårat förhållande inte är så bra för mig. Trots allt så är jag ju lite beroende av dig men det är nog bäst att vi går skilda vägar nu.
Farväl kära kaffekopp, jag kommer att sakna dig!
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe
Imorse när jag njöt av ditt sällskap höll jag på att sätta dig i halsen när jag i en morgontidning läste att du kräver hela 140 liter vatten för att skapas.
Det är alldeles för mycket och för orimligt. Inte för att jag inte njuter av ditt sällskap för det gör jag oerhört. Du är det som får igång mig på morgnarna. Men du är inte värd 140liter vatten per kopp.
Härmed måste jag göra slut på vårt förhållande och det grämer mig lite. Jag tror att vårat förhållande inte är så bra för mig. Trots allt så är jag ju lite beroende av dig men det är nog bäst att vi går skilda vägar nu.
Farväl kära kaffekopp, jag kommer att sakna dig!
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe
fredag 3 oktober 2008
Wow jag ska bli lärare
Nu är vfu-veckan slut. Jag har lärt mig massor:
Bland annat så vet jag nu att lärare skvallrar massor i fikarummet men inte om sina elever.
Det finns lärare som inte tror på värdegrunden som läroplanen gör gällande. Alltså grundläggande demokratiska värderingar.
Många elever mår otroligt dåligt.
Fler och fler elever med läs och skriv problematik upptäcks och lärarna får inte mycket till fortbildning.
Det finns lärare som borde ha slutat för 20 år sen för att de har blivit bittra och tappat gläjen.
Det finns lärare som borde ha slutat för fem år sen men som fortfarande fortsätter för att de tycker om vad de gör och är så otroligt bra på det.
Vissa lärare är oerhört progressiva (ofta de som är lite äldre) och de som är tvärt emot. Det tycker jag är lite konstigt. För mig vore det mera logiskt om de nyblivna lärarna vore mer progressiva eftersom deras utbildning är nyare.
Jag har även lärt mig att:
Jag har en oerhört lång väg kvar att gå.
Att bara vara runt tonåringar ger mig energi.
Jag kan prata samma "språk" som dem.
Jag är faktiskt bra på det här.
Wow jag ska bli lärare.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, lärare
Bland annat så vet jag nu att lärare skvallrar massor i fikarummet men inte om sina elever.
Det finns lärare som inte tror på värdegrunden som läroplanen gör gällande. Alltså grundläggande demokratiska värderingar.
Många elever mår otroligt dåligt.
Fler och fler elever med läs och skriv problematik upptäcks och lärarna får inte mycket till fortbildning.
Det finns lärare som borde ha slutat för 20 år sen för att de har blivit bittra och tappat gläjen.
Det finns lärare som borde ha slutat för fem år sen men som fortfarande fortsätter för att de tycker om vad de gör och är så otroligt bra på det.
Vissa lärare är oerhört progressiva (ofta de som är lite äldre) och de som är tvärt emot. Det tycker jag är lite konstigt. För mig vore det mera logiskt om de nyblivna lärarna vore mer progressiva eftersom deras utbildning är nyare.
Jag har även lärt mig att:
Jag har en oerhört lång väg kvar att gå.
Att bara vara runt tonåringar ger mig energi.
Jag kan prata samma "språk" som dem.
Jag är faktiskt bra på det här.
Wow jag ska bli lärare.
Läs även andra bloggares åsikter om skolan, lärare
onsdag 1 oktober 2008
Under dagen
Det är ganska bökigt med VFU. Lärarna själva verkar vara lite lost med vad det är vi ska göra egentligen och olika bud gäller från olika lärare.
Min handledare är helt underbar men känslan av att jag inte riktigt duger till under hennes lupp kvarstår. Hon frågar hela tiden om jag har fler frågor och undrar vad jag har observerat och vilka slutsatser jag har dragit. Eftersom hon fortsätter på samma sätt hela tiden så blir jag smått nervös över mina svar.
Hittils har jag observerat att det är en otroligt stor skillnad mellan både lärare och elever. Alla är verkligen individer och den slutsats jag drar är därför är det viktigt med att respektera varandra.
Jag har även sett och hört talas om hur många av ungdomarna idag i skolan som mår riktigt dåligt. Teorierna i fikarummet är entydiga. Ungdomarna idag saknar fasta ramar i sina liv. Inga regler och konsekvenser ger inga fasta förhållningspunkter och då blir de otrygga. "Att vara lärare idag är att vara barfota psykolog och man måste ofta uppfostra." säger min handledare som jag av sekretess-skäl kallar för Kerstin.
Det börjar gå upp för mig vilka krav som ställs på lärare idag och vilket stort ansvar det faktiskt är. På sätt och vis så formar vi ju morgondagens medborgare och beslutsfattare. Om dessa fortsätter att vara otrygga kommer världen att vara ett ganska mörkt ställe.
Kerstin berättade att de ser fler och fler ungdomar med olika bokstavsdiagnoser idag men att de saknar någon reell fortbildning för att kunna hantera detta bättre. Hon berättade att både hennes egna kollegor och även ledningen är tveksamma till behovet samtidigt som hon lägger till att det behövs eftersom det är så verkligheten ser ut idag.
Läs även andra bloggares åsikter om VFU, lärare, värdegrund
Min handledare är helt underbar men känslan av att jag inte riktigt duger till under hennes lupp kvarstår. Hon frågar hela tiden om jag har fler frågor och undrar vad jag har observerat och vilka slutsatser jag har dragit. Eftersom hon fortsätter på samma sätt hela tiden så blir jag smått nervös över mina svar.
Hittils har jag observerat att det är en otroligt stor skillnad mellan både lärare och elever. Alla är verkligen individer och den slutsats jag drar är därför är det viktigt med att respektera varandra.
Jag har även sett och hört talas om hur många av ungdomarna idag i skolan som mår riktigt dåligt. Teorierna i fikarummet är entydiga. Ungdomarna idag saknar fasta ramar i sina liv. Inga regler och konsekvenser ger inga fasta förhållningspunkter och då blir de otrygga. "Att vara lärare idag är att vara barfota psykolog och man måste ofta uppfostra." säger min handledare som jag av sekretess-skäl kallar för Kerstin.
Det börjar gå upp för mig vilka krav som ställs på lärare idag och vilket stort ansvar det faktiskt är. På sätt och vis så formar vi ju morgondagens medborgare och beslutsfattare. Om dessa fortsätter att vara otrygga kommer världen att vara ett ganska mörkt ställe.
Kerstin berättade att de ser fler och fler ungdomar med olika bokstavsdiagnoser idag men att de saknar någon reell fortbildning för att kunna hantera detta bättre. Hon berättade att både hennes egna kollegor och även ledningen är tveksamma till behovet samtidigt som hon lägger till att det behövs eftersom det är så verkligheten ser ut idag.
Läs även andra bloggares åsikter om VFU, lärare, värdegrund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
