måndag 28 september 2009

Fast på soffan

Just nu är jag fast på soffan med vissa kroppsdelar i högläge. Allt gör fantastiskt ont och jag inser våndan av att jag ständigt vägrar skriva ut det studiematerial som finns elektroniskt. Jag hade behövt att ha allt på papper nu eftersom jag är förpassad till en sidoliggandes position och då hjälper det inte med att man har världens minsta dator oavsett hur bra den är. Jag har en tenta på fredag och alla exempel + mina anteckningar finns bara elektroniskt.

Trött blir jag på mig själv och nu mer än vanligt. Annars lever jag gärna i ett papperslöst samhälle.

lördag 26 september 2009

Jag - en statistiknörd?

Mitt förhållande till just statistik är lite klurigt. Å ena sidan så kan det vara förbaskat tråkigt men samtidigt så finns det ju även en viss nytta med det. Beroende på hur man tolkar den det vill säga. Å andra sidan riskerar det att ge en lika ensidig bild som exempelvis ett betyg.

Oavsett vilket så blev jag lite glad när jag fick hem ett tjockt brev från CSN. Eller snarare först blev jag rädd. Jag får alltid lite ångest när det dimper ner brev från CSN eller exempelvis försäkringskassan. Inte för att jag förväntar mig att de ska skicka mig något dåligt utan snarare för att ända sen jag läste Kafkas Processen så förväntar jag mig att saker ska skita sig rejält utan logisk förklaring.
Jaja brevet var i alla fall tjockt och innehöll ett frågeformulär som berör min situation som studerande. Jag blev lite glad över det av flera anledningar. Dels för att det inte var en Kafkagrej och dels för att jag får vara med och bidra. MIN röst räknas hahaha.

Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 25 september 2009

En liten pojke

Idag fick jag reda på att barnet som vi väntar på är en liten pojke. Det är skitläskigt på många olika sätt. Speciellt nu när vi precis har läst om feminism. Det är lite svårt att inte ryckas med i tänket men å andra sidan så klarar jag inte heller av att köpa allt jag läser eller hör rätt upp och ner heller. Men nu lär ju å andra sidan alla välmenande individer förstå att jag inte kommer klä det här barnet i klänning heller. Inte för att klänning är fult utan bara väldigt opraktiskt på ett spädbarn.


Hmm jaja det löser sig nog. Förhoppningsvis så ser jag ytterligare en individ och inte enbart könet.

torsdag 24 september 2009

Städning kan man göra en annan dag!

Med tanke på föregående inlägg om att jag har svårt att hinna med så är jag nog överdrivet optimistisk eller möjligtvis lite skruvad när det gäller planering av framtiden.

Min briljanta plan just nu är att hitta distanskurser som inte är alltför betungande att roa mig med under föräldratiden. Kanske inte så hårt som Makroekonomi som jag förvisso behöver för min examen men kanske lite relaterat till den framtida lärarrollen? Om internet och undervisning eller kanske något annat. Just nu känns det intressant och relevant och framförallt möjligt.

För jag kommer inte ifrån det faktum att jag har varit rysligt uttråkad när kolikperioden är över och de små barnen sover och städning kan man göra en annan dag. Någon som har några tips på distanskurser man kan läsa som passar ihop med den framtida lärarrollen? =)

Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 23 september 2009

Inte hinna med

Det är svårt att hinna med allt jag vill hinna med just nu. Jag har massor av böcker jag vill läsa, både för att fördjupa mig rent studiemässigt men även ren skönlitteratur. Det kanske är därför jag blir så upprörd när vi stundtals får totalt värdelös kurslitteratur på listan över saker som "bör" läsas. Samma sak blir det med alla saker som bör skrivas - det är viktigt att de både känns viktiga och är viktiga. För vem blir egentligen motiverad till att göra sitt bästa om man nu tvivlar på sakens viktighet?

tisdag 22 september 2009

Feminism+hemmafruarbete?

Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till följande:
Läser just nu Feminism av Lena Gemzöe och funderar över hur kvinnor gör merparten av allt obetalt hushållsarbete samtidigt som jag förbereder morgondagens lunch för mig och maken... Det klingar illa i några sekunder tills jag inser att vi båda drar våra strån till stacken. Kanske inte jämlikt men viljan finns och det är en början.

söndag 20 september 2009

Svårt svårt

Just nu sitter jag ensam och studerar/läser kurslitteratur. Mycket kunskap ska in på en liten kurs på 7.5p. Det är synd att den inte är över en längre tid eftersom det inte känns som att någonting hinner diskuteras ordentligt.
Det handlar mest om att läsa.
Svara på frågor
Ha seminarium som är alldeles för korta
Svara på seminariefrågor som är alldeles för enkla
Känner inte folk tillräckligt än för att få till djupare diskussioner kring litteraturen - något jag verkligen saknar men samtidigt så är det gravidtrötthet, småbarn som ska hämtas på dagis och pendlingstider som inte riktigt motiverar att stanna hur länge som helst. Tack och lov att jag och maken kan samåka.


Frustration kort sagt.

lördag 19 september 2009

Lyxproblem?

Nu har jag till på onsdag på mig att göra en skriftlig uppgift. Det är bara att välja en av 12 frågor och sen skriva 1-2 sidor. I teorin världens enklaste men ingen av dessa 12 talar till mig. Ingen känns intressant på något sätt.

Det borde det göra och helst nu eftersom dagis har stängt på måndag och vi har lyckats fixa en barnvakt ett par timmar idag för att kunna kompensera för förlusten av studietid. Istället så skjuter jag upp det hela. Läser lite mer litteratur och hoppas på att någon av frågorna ska tilltala mig senare.

Anarkism
Fascism
Nazism
Ekologism
och
Feminism

+ lite annat som är ännu mera öppet och man tycker att någon av dessa borde ju kännas mer intressanta än de övriga men nej.

Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 18 september 2009

Trött

Nu är det lite motigt.
Svårt att läsa all kurslitteratur när man klarar av att ligga på ena sidan men måste resa på sig mest hela tiden för att en gravid kvinna har en blåsa med samma storlek som en ärta.

Tur att böckerna varken är tunga eller svårlästa i alla fall.

onsdag 16 september 2009

Hej Angered!

Eller kanske lite mer specifikt just du som sökte på "vilka människor ska inte bli lärare"
hittade du vad du sökte?
Jag har funderat lite på just den här frågan ett längre tag och har kommit fram till följande:

Förhoppningsvis är läraregenskaper något som alla har möjlighet att utveckla och inte någon inneboende egenskap som vissa har och andra inte. Det handlar på sätt och vis om människosyn och värdegrund där med. Att vem som helst kan utveckla egenskaper som är önskvärda hos en lärare. För vad har man annars för syn på människor om man nu inte tror det? Det kanske är ett ställe att börja på.

tisdag 15 september 2009

Förlåt mig snälla föreläsare!

Det var inte alls meningen att sitta och fnissa när du föreläste. Det var inte så att jag menade att vara ouppmärksam eller störande. Faktum är att jag hängde med precis lika bra som vanligt. Att jag och min kurskamrat drog på smilbanden och pratade lite sinsemellan hade mer att göra med att vi ägde oss själva.
Lite lagom drygt så trodde jag att du föreläsarn, likt så många andra av våra tidigare föreläsare, var helt bakom flötet gällandes uttal i Engelska. Nu är det säkert inte alls enkelt för alla (och uppenbarligen blir det fel även hos dem som tror att de är bäst) och jag har hört många dråpliga och skrämmande exempel. Ska man bli engelskalärare så är det lätt att sitta på en hög häst just vad det gäller uttalsbiten.
I alla fall så hade jag ,roligt nog, fel och därmed ägde mig själv fullständigt. Det måste man ändå få skratta åt sådär den sista kvarten innan föreläsningen är slut. Även om man är distraherande?

måndag 14 september 2009

Barn gör inte som man säger

De gör som man gör - finns det kanske som bekant ett uttryck som heter.
Det utgör lite grunden för vissa pedagogiska filosofier (eller kanske alla?). Istället för att berätta hur barnet ska göra så visar man. I läroplaner står det något om att skolan ska förmedla vissa värderingar - exempelvis en demokratisk värdegrund och alla människors lika värden. (Absolut inget citat - jag kan mycket väl ha återgett det hela lite snett på grund av trötthet)

Det jag funderar över är: Hur många människor tänker på detta? Att detsamma gäller även i de fall där eleverna inte är barn? Att det även gäller när eleverna ser hur skolans anställda förhåller sig till varandra eller även till andra människor utanför.

Att det blir jäkligt konstigt för dagisbarnen förskoleeleverna om pedagogerna inte kan ha ungefär likadana samtal med alla föräldrar oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning osv? Men det stannar ju inte heller där. Är min något trötta fundering.

Förresten:
Varför pratar man alltid om barn i skolsammanhang? Varför inte individer? Det känns som att det blir en viss skillnad på skolbarn och ungdomar eller vuxna som också går i skolan trots att det kanske inte är menat att vara det?

Jag

Är så otroligt trött på min högskola. Ärligt talat - hur svårt ska det vara för alla vuxna människor att försöka visa lite hänsyn till varandra?

Hade jag inte velat vara lite lagom anonym så hade jag för länge sen outat exakt hur pass illa det är att vara student som inte helt passar in i mallen på just min högskola.

söndag 13 september 2009

Jaha? Nähe!

Skönt och lugnt tänkte jag. Säkert en hel vecka kvar tills nästa seminarium. Ligger bra till läsmässigt.
Ser schemat.
Panik!!
Jag ligger precis i fas. Precis. Det går inte. Inte på grund av något sjukt duktighetssyndrom (som jag i och för sig lider av) utan för att jag inte har råd rent tidsmässigt att inte ligga före. Tänk om barnen blir sjuka så att jag måste vabba.
Mina barn tycker att politiska ideologier är skittråkigt och vill hellre läsa mamma mu eller leka affär. Man kan nog inte begära mer av någon som är två eller snart fyra? De skulle liksom inte acceptera att jag pluggar när jag kan leka med dem. Plugga på kvällen när de sover? Om jag orkar men det klarar jag sällan av om de har varit hemma och är sjuka.

Ahhhmångafulaord! Jag hade ju hellre kunnat ta det lite lugnt men det går ju inte om man vill vara förberedd inför allt och det vill jag ju. Hellre förberedd än världens tentaångest!

Jahaja ikväll blir det till att förbereda morgondagens lunch. Proppa tvättmaskinen full redan nu så att den går att sätta igång på direkten när man vaknar och sen tokläsa. Jag gillar ju att vara förberedd läsmässigt inför föreläsningarna. Då hinner jag med att ställa eventuella frågor osv.
Nu blir det ingen slöläsning av Vonnegut. Inget reflektionsläsande om rummets betydelse för lärandet osv.
Tur att jag har en timmes pendlingstid att utnyttja innan jag är i skolan imorgon.


Läs även andra bloggares åsikter om

Så trött

Någon som har ett tips på hur man ska orka med att plugga när man knappt orkar med att hålla ögonen öppna någon timme efter att man har vaknat?

Det blir ju inte mycket till att läsa när man somnar mitt i alla böcker. Hmmm

lördag 12 september 2009

Vill och måste

Måste läsa kurslitteratur : Politiska ideologier i vår tid. Den är inte så superspännande men samtidigt viktigt.

Vill läsa om rummets betydelse för lärandet. Tips på det någon?

fredag 11 september 2009

Skön dag

Idag har jag haft en kanondag!
Inte nog med att jag sprang på min vfu-handledare och hade ett bra samtal om en massa olika saker som gjorde mig glad på flera olika plan jag hade dessutom ett spontant samtal med 3 tonårskillar.

Vi väntade på samma buss och började prata. Jag blev medbjuden i deras samtal och bjöd på mig själv och fick en fin inblick i hur de tyckte att en lärare bör vara. Även i hur de tyckte att en lärare inte bör vara. Det konstiga är att de flesta människor i samma ålder som jag frågar just "hur ska en bra lärare vara" oftast handlar om mänsklighet och människosyn. Värdegrund helt enkelt. Det handlar aldrig om några superpedagogiska egenskaper. De flesta verkar först och främst vilja se en lärare som respekterar dem själva som individer.
Jag kan inte göra annat än att tro att det är första steget. Att behandla andra med respekt. Det känns så självklart men samtidigt måste det vara så svårt eftersom det är så många som misslyckas med det (eller är det verkligen så?)
Superpedagogik och kunskaper kommer i andra hand i alla fall om de ungdomar som jag har pratat med får välja. Det är väl egentligen inte så konstigt alls. Jag väljer nog också hellre en lärare som respekterar mig framför någon som inte gör det.

Det trista är att det nästan inte höll på att bli något samtal eller kontakt alls på grund av mig. Mina snabba tankar fördommar om ett gäng med unga invandrarkillar. Jeebuz jag behöver uppenbarligen komma ut mer. Jag vågade i alla fall utmana mig själv och de vågade släppa in mig i sin värld i nästan en evighet. Det här känns så stort och så litet på samma gång. Tur att den sura lilla tanten i mig fortfarande sitter tyglad i en bur och att jag kan bete mig som en vanlig trevlig människa istället.




torsdag 10 september 2009

Pengar eller uppskattning

Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle föredra. Beroende på vem man lyssnar på så är lärarna i dagens skola antingen skitdåliga eller underbetalda. Jag tror knappast att det kan vara så att båda sidor har jättefel men jag funderar över vad som är bäst eller värst beroende på hur man ser det.

Å ena sidan är det ett viktigt jobb. Det handlar ju om framtiden. Å andra sidan så finns det massor av viktiga jobb. Fast de kanske är bättre betalda? En vfu-dag så undrade de andra lärarna i fikarummet varför jag ville bli lärare. Jag försökte vara rolig och svarade att det var lönen som lockade. Antingen så trodde de att jag var dum i huvudet eller så tyckte de inte att jag var rolig.

Mycket ansvar, mycket ris, jobbiga situationer, ständiga konflikter, ständigt behöva utmana sig själv. Fast det är ju inte bara så. Det kan även vara möten med andra människor, bekräftelse i form av att hjälpa människor framåt på väg mot deras egna mål, att ständigt behöva utmana sig själv.

Ärligt talat så tror jag inte att jag skulle klara av ett jobb som går på ren rutin. Jag tycker om mig själv för mycket. Varje liten dag får gärna vara en utmaning. Det är på sätt och vis en del av lönen för mig. (Även om den gärna får höjas också med tanke på de studielån som blir efter 5 års studier på högskolan.)

Ahh jag hinner inte

Jag har en viss passion för att läsa. Det spelar egentligen inte någon roll vad det är jag läser. Uppenbarligen är mitt förhållande till det skrivna ordet bra eller kanske mindre kräset. Jag har inte direkt reflekterat över vilket. Oavsett så läser jag mycket.

Både kurslitteratur och skönlitteratur. Jag tror att det räddar mina studier många gånger eftersom jag inte måste tvinga mig själv till att läsa. Det är även en plåga eftersom jag inte hinner med att läsa allt jag vill. Jag försöker att läsa skönlitteratur med gott samvete. I alla fall när den är på engelska. Tack och lov har biblioteket en ganska bra hylla med just engelsk litteratur. Men vad gör jag när jag inte hinner med den ? Då är det riktigt illa.

Med närmare eftertanke så är jag kräsen men är jag uttråkad så läser jag vad som helst.

Seminariedag

Kan man egentligen sitta på två stolar som lärare?


Igår hade vi ett seminarium, dvs diskussionslektion. Vi har diskuterat, stött och blött, gjort allt tänkbart som man kan göra med kurslitteraturen som vi har hunnit läsa hittills. Alla hade inte läst den. Vissa har inte fått tag i böcker såhär i början av kursen och andra är rent slöa.
Det känns hemskt på sätt och vis eftersom jag hoppas på andras tankar för att föra mina egna framåt. En slags självisk proximal utvecklingszon.
Inte för att man kan tvinga någon till att bidra till diskussionen men ändå. Det är inte de bästa förutsättningarna. Fast å andra sidan kan man ju fundera över om man någonsin har bäst förutsättningar för något egentligen?

Okej nog med mina tankar. Huvudtanken är följande:
Vår lärare tyckte att han kunde vara både diskussionsdeltagare och seminarieledare samtidigt. Det blir för mig helt fel eftersom han valde att sätta sig ensam på en kant vilket gav en viss "kateder" känsla. Sånna saker är viktiga trots att det kan verka oviktigt. Det blir mer fokus på läraren än vad det blir på resten av seminariedeltagarna. Det är synd eftersom en del av min lärares jobb är att bedömma oss under seminariet för att sedan kunna betygssätta. Dessutom gör det honom knappast till en jämlik diskussionsdeltagare. Det hjälpte inte heller med att han delade ut ordet till de individer som räckte upp handen.
Okej att det var första seminariet för just den här gruppen men jag tror att han på sätt och vis skadesköt vårat lärande genom att dels envisas med att dela ut ordet vilket gav en konstlad diskussion och dels komma med inlägg som var lite över våra huvuden. Det hela blev snett på något sätt. Att sitta på två stolar är svårt men kanske inte helt omöjligt. Undrar om man ska försöka ens bara för att man kan eller om det är bättre att nöja sig med en? Jag hade i alla fall föredragit om min lärare hade valt att sitta på en stol.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 8 september 2009

Ytan räknas också!

Yta är förbannat viktigt. Så även innehåll. Om inte ytan är presentabel så attraherar den inget vidare intresse. Om ytan inte speglar innehållet är det falsk marknadsföring. Något som är sant inom ett flertal kategorier. (Tyvärr?)

Frågan är hur man gör det tråkiga mer intressant och spännande utan att för den sakens skull förlora lite av allvaret och seriositeten. (Anglicism? någon?)

Två exempel som för mig är så tydliga är Skolvärlden och Lärarnas tidning. Den ena har en yta som är lika intressant som otuggat papper. Oftast öppnar jag den inte ens eftersom läsningen känns tung och svårtuggad och alldeles för allvarlig. Den andra är glad och glossig, jag läser alla artiklar men ingenting känns speciellt viktigt och stannar kvar i minnet länge efteråt.

Ett annat exempel där man har försökt att göra historia mer lätttillgängligt är Bobsters "Sagan om Sverige". Jag kunde inte bestämma mig om det var dumt eller bra med alla små avbrott som skulle göra den första historian om vasaloppet lite roligare.

Samma sak måste ju dessutom gälla alla sorters läromedel. Hur gör man (mina) tråkämnen som Fysik och syslöjd roliga? Eller det som jag själv tycker är roligt - kommer jag kunna göra dem roliga för mina framtida elever som kanske tycker att Engelska och Samhällskunskap är det tråkigaste som finns? Hur gör man det hela roligt utan att förlora de djupare delarna? Det är ju knappast bra om allt krut läggs på ytan.. eller?

måndag 7 september 2009

Dagisfundering

Min 4:åring har haft falsk krupp i helgen. Det var en upplevelse. Inte speciellt farligt eller otäckt men å andra sidan så visste vi var det var och slapp bli panikslagna.

Vid dagislämningen idag däremot så uppstod det lite funderingar. Den ena personalen B tyckte att jag var konstig som överhuvudtaget frågade min 4:åring om hon ville gå till dagis. Enligt B så borde det inte vara upp till min 4:åring överhuvudtaget. Det har malt hela dagen. Hur tänker hon då? Ska min 4:åring inte alls få vara med och påverka sin situation överhuvudtaget eller trodde hon att jag skulle låta min 4:åring gå till dagis för att hon ville trots att jag trodde att hon inte mådde bra?

Det kommer jag försöka hinna med och fråga B om vid dagislämningen idag. Det ska bli intressant att höra svaret. Förhoppningsvis är det ett missförstånd. För hur ska min 4:åring lära sig att lita på att andra lyssnar på vad hon själv vill och lära sig att lyssna på vad andra vill om det inte är något som hon möter i sin vardag?

Det finns hopp

Jag har precis varit på besök hos sjukgymnastiken och fått prova något smart som heter TENS. Elektroimpulser som fungerar som smärtstillande och kan användas närsomhelst. Det kanske gör att jag klarar av att i alla fall ta mig till skolan. Värt att testa. Jag måste få studera. Annars blir jag galen.

söndag 6 september 2009

Jag blir gaaaalen

Jag klarar inte av att inte ha något att göra men jag vet inte heller vad jag ska sysselsätta mig med som jag faktiskt klarar av rent fysiskt. Argh!

fredag 4 september 2009

Klassrummet är inte allt

Just nu sitter jag och funderar vilka eventuella studiebesök man kan göra med en samhällsklass på gymnasiet eller högstadiet. Min ämneskombo är ju Engelska och Samhällskunskap och jag blev väldigt inspirerad till att göra saker utanför klassrummet när vi läste om olika pedagogiska tillvägagångssätt.

Om pengarna finns så känns det som att riksdagen är ett givet val. Budgetalternativet är väl kommunhuset på den ort mitt framtida arbete finns på. Det känns som att det är viktigt att inte bara "läsa" om demokrati och beslutsprocess utan även att ge eleverna chansen att uppleva det och komma nära. Om inte annat för att ge en annan insyn som kanske kan bota den (som jag upplever det) klassiska tanken "politik är tråkigt och abstrakt och därför går det inte att förstå" tanken som jag tycker att jag så ofta möter hos ungdomar idag =/

Eller kanske möta en politiker på ett helt annat plan än i skola eller politikernas naturliga hemvist. Möten känns som ganska viktiga.

Bita i det sura äpplet

Ibland får man helt enkelt ge upp. Till och med när man verkligen inte vill. Eller kanske samla sina trupper och dra sig tillbaka lite för stunden. För att sedan lyckas anfalla med förnyade krafter (eller något liknande fast mindre krigiskt.) Det är inte så att jag ser mina studier som ett krig - jag bara gillar just den liknelsen.

Kort sagt - en månads sjukskrivning. Har ingen aning om hur det blir med att plugga under den tiden men har för ont för att orka tänka på det. Jag är gravid och har foglossningsbesvär som har eskalerat så otroligt att jag inte kan sitta i mer än korta stunder eller att gå i trappor. Det här inlägget tar bra mycket längre tid att skriva än vad det gör när jag inte har några problem. Det blir svårt att koncentrera sig när det gör ont och det är svårt att delta i studierna när man inte kan sitta ner den tiden som krävs för seminarier och föreläsningar eller ens den tid det tar att åka i bilen till skolan.

Ärligt talat så gråter jag av smärta varje gång jag måste vända mig i sängen under natten men trots det så känns det ändå som fusk. Eftersom "graviditet inte är någon sjukdom". Jaja vi får se hur det blir med det.

Till min container sparar jag följande: Man måste inte alltid ha katederundervisning. Det finns massor med andra sätt som kan vara att föredra beroende på hur pass ergonomiska möblerna är i klassrummet.

tisdag 1 september 2009

Planering

Nu är det lite galet. Min man och jag pluggar båda två och efter mycket om och men så har vi likadana scheman någotsånär. Det betyder att ingen kan fixa det den andre inte hinner. Inga marginaler alls egentligen. Mest bara stress och samåkning.

Måste komma ihåg:
*Plocka fram kläder kvällen innan.
*Packa väskan kvällen innan bara för att slippa göra det i ren stress på morgonen.
*Plocka fram saker ur frysen som ska tinas + allt som eventuellt ska förberedas så att man hinner laga något som påminner om näringsrik mat. (Potatis går att skala direkt efter frukost. Man bara lägger ner det i vatten och ställer in den i kylskåpet så håller den sig helt okej fram tills på kvällen när man behöver använda den.)
*Uppdatera dagis när schemat ändras.
*Komma ihåg alla papper till dagis, alla papper i skolan, allt som ska läsas och skrivas.
*Komma ihåg att handla mat. Det finns liksom inte tid för det när pendlingsväg till skolan helt plötsligt är en timme enkel riktning.

Jag behöver en examen i logistik bara för att få allting att flyta på =/

Läs även andra bloggares åsikter om

David mot Goliat

(Eller den lilla människan mot den stora organisationen)

Förra terminen blev det "bråk" och diskussioner om relativt larviga saker. Kurslärarna ansåg att föreläsningarna var så viktiga att de var tvungna att skriva in dem som obligatoriska i kursplanen. Missade man mer än 20% av föreläsningarna så fick man således ett U (underkänt) tillsvidare på kursen oavsett vilka skäl man hade. De människor som missade föreläsningarna hade enbart valet att vänta i ett år för att ta igen de föreläsningar som de hade missat att få närvaro på.

För dig som inte är helt insatt i den "underbara" högskolevärlden så kan jag försöka att översätta lite: En föreläsning är väldigt ofta ett stöd till kurslitteraturen. Kurslitteraturen brukar vara det allra viktigaste och är oftast den del som man senare skriver en tentamen i. Seminarier brukar å andra sidan vara väldigt viktiga då kurslitteraturen ofta ska diskuteras och tänkandet ska problematiseras. Studenten förväntas att vara mycket mer aktiv på ett seminarie än på en föreläsning.

Eftersom kursplanen är kursens viktigaste dokument så gick detta inte att ändra på. Trots ett flertal protester om att föreläsningarna inte bidrog till något nytt samt att vi alla var läskunniga.
Nu kanske någon tänker att det är ju otroligt dumt - en heltidsstudent är ju en heltidsstudent och det är klart att man måste räkna med att studera på heltid.

Vilket är självklart. En heltidsstudent ska studera på heltid men samma student kan även bli sjuk, ha barn som blir sjuka eller helt enkelt lyckas missa föreläsningstillfällen på grund av andra orsaker.
Hur bra anteckningar kan man ta på en föreläsning om man är kräksjuk exempelvis? Ska man tvinga med sina sjuka barn till skolan för att man måste få på papper att man har varit närvarande nog för att skriva ner vad läraren säger? Kan man någonsin vara säker på att de elever som är närvarande i rummet även är närvarande i tanken? Det sista tvivlar jag starkt på.

Förmodligen har det här föreläsningstvånget vuxit fram i takt med lärarnas frustration när eleverna inte har klarat kursen. Tyvärr tror jag inte att ett tvång är en lösning på problemet. Om det nu är ett problem. Det kanske rentav är ett symptom istället?

Ytterligare något att ta med sig i min lärarcontainer.

Jag lever